det är säkert många som vill läsa min förlossningsberättelse. :) så jag tänkte försöka dela med mig av den bästa dagen i mitt o johans liv. ♥

klockan 04.20 den 26:e november 2009 vaknade jag av att jag hade grymt ont i magen. o jag trodde först att det var för att jag var så enormt kissnödig som jag fick den där enorma sammandragningen, o gick upp för o kissa.
försökte somna om men vaknade tio minuter senare av ytterligare en värk/sammandragning. o sådär höll det på i några timmar, till o från var tionde, femtonde minut. o jag slumrade till mellan värkarna o försökte intala mig själv att det inte alls var på riktigt o att det snart skulle gå över.
klockan åtta åkte johan till jobbet o jag hade inte sagt något till honom om att jag trodde att jag hade värkar, eftersom jag fortfarande inte vågade tro att det kanske var på gång. :) hihi. men efter att ha fått en värk som gjorde ögonen tårfyllda så ringde jag honom o berättade att jag trodde att jag kanske hade värkar, men sa att jag skulle avvakta en stund o ringa tillbaks om jag ville att han skulle komma hem.
en timme senare så lämnade jag min bil på verkstan o pappa skjutsade tillbaks mig hem, o under den korta bilfärden hade jag några värkar o pappa började hoppas att hans barnbarn snart skulle komma. :)
samtidigt ringde jag johan o bad honom komma hem. o normalt sett tar det ungefär 40 minuter för honom o köra hem men nu tog det ungefär tjugo minuter. :) även om jag fortfarande sa att jag inte vågade tro att det var på riktigt. heh.
promenader sägs ju ska påskynda hela förloppet så jag gick ut till parkeringsplatsen o mötte honom o när vi kom tillbaks till lägenheten så letade vi upp en värktimer på internet o sen var det bara o försöka klocka värkarna, som började bli mer intensiva, så att jag hade svårt o stå still när de kom. o johan, min underbaring, masserade min rygg när värkarna kom o hjälpte mig igenom dem.
o när värkarna hade kommit med jämna mellanrum på ungefär 4 minuter, o hållt i sig i ungefär en o en halv minut i en timmes tid så ringde jag förlossningen i gävle o berättade att vi tänkte åka in nu o samtidigt gick johan o hämtade bilen o sen bar det av mot gävle.
vi ringde vår nära o kära o berättade att vi var påväg till förlossningen o alla blev lika glada för vår skull o höll nog tummarna rätt hårt de närmsta timmarna. :)
under bilresan till gävle blev värkarna ännu mer intensiva o kom med ungefär 2-3 minuters mellanrum o jag kunde inte prata under tiden o johan körde så fort han bara kunde. o han började inse att det var på riktigt, även om jag fortfarande hävdade att det kanske inte var så. heh.
väl framme i gävle parkerade vi o sen var det bara o försöka gå från parkeringen till förlossningsavdelningen, vilket var lättare sagt än gjort - att försöka ta sig uppför en lång trapp o sen dessutom över vägen var ett himla krångel. med värkar som kom titt som tätt o gjorde mig mer eller mindre förlamad. men jag brydde mig inte alls om att folk tittade på mig när jag nästan vek mig dubbel o hängde i johans armar med tårar i ögonen. oh min älskade, älskade johan.
inne på förlossningen tog de ctg på mig en halvtimme o sen kände en barnmorska efter hur långt jag kommit o till min enorma lättnad sa hon att jag var öppen 5 centimeter. jag hade tydligen gjort ett enormt jobb hemma.
när hon väl sa de orden; du är öppen 5 centimeter. det var först då vi verkligen insåg att det var på riktigt, vår älskade bebis ville komma ut nu. jisses, tanken var svindlande. o johan höll min hand o pratade med mig mellan värkarna o sa att jag var så duktig.
barnmorskan erbjöd mig ett varmt bad som smärtlindring o det tackade jag ja till o vi fick komma in i ett mysigt rum med lugn musik, lavendeldoft o tända ljus. jag kröp ner i det varma vattnet o all smärta var som bortblåst i någon minut tills nästa värk gjorde sig påmind.
under den halvtimmen som jag låg i badkaret så blev värkarna tuffare o tuffare, o jag försökte andas igenom dem o det kände som om jag försöka andas ut luften hela vägen ner till tårna varje gång o johan höll min hand o sa fina ord hela tiden. älskade j.
tillslut kunde jag inte slappna av alls, trots det varma vattnet, så jag fick hjälp upp av johan o han torkade mig torr o hjälpte mig på med den vita långa skjortan som förlossningspersonalen hade lagt fram till mig.
därefter gick vi tillbaks till det rum vi skulle föda vårt barn i, o vi blev lämnade ifred en stund. o värkarna som var sjukt intensiva fick mig o gråta ibland o johan masserade, kramade o pussade mig under tiden.
en stund senare kom en barnmorska o kände efter hur långt jag kommit o denna gång var jag öppen 8 centimeter o det var för sent för någon annan smärtlindring än lustgas. hon visade mig hur jag skulle använda lustgasen, som mest gjorde mig illamående o yr.
tiden gick o värkarna blev intensivare o intensivare o johan baddade min panna med en kall o blöt handduk o höll min hand o pratade lugnade i mitt öra.
o han var mitt allra bästa stöd, trots att jag flera gånger sa att jag ville gå hem, att jag inte skulle klara av det här o att det gjorde så himla ont. han sa att jag var så duktig o att jag visst skulle klara av det här. älskade underbara johan, utan dig hade jag aldrig klarat av det. ♥
nu hade vårt barn kommit så pass långt ner att det var svårt att avläsa hjärtljuden via ctg:n på min mage så de fäste en liten elektrod på bebisens huvud.
fem minuter över tre så var jag öppen tio centimeter o det började trycka på enormt neråt när värkarna kom. o trots att det gjorde ondare så var det himla skönt o få göra något när värkarna kom, istället för o bara andas o låta dem göra sitt. så jag krystade.
smärtan blev överväldigande när huvudet kom längre o längre ner, det brände o sved till tusen. o nu såhär i efterhand har johan berättat att jag fick till en del djävulsvrål under tiden som jag krystade. jag tog verkligen i för kung o fosterland.
bebisens hjärtljud gick ner lite väl mycket när jag hade värkar så de bad mig o lägga mig på sidan för o underlätta för bebisen. men det hjälpte inte så jag fick lägga mig på rygg igen o det kom in två läkare o de berättade att de skulle använda sugklocka för o hjälpa bebisen o komma ut lite fortare.
varken jag eller johan hann reflektera speciellt mycket över det förrän de fäste klockan på bebisens huvud o väntade på min nästa värk, o det märktes att de hjälpte till för det gjorde betydligt ondare o trycket ökade enormt.
ett tag trodde jag att jag sprack helt o hållet, o smärtan var helt olidlig o jag vet inte hur mycket jag skrek, o det var medan bebisens huvud stannade till strax innan h♥n skulle komma ut. men det gjorde ju enormt mycket ondare eftersom de hjälpte till o drog med sugklocka o med enbart lustgas som smärtlindring.
under hela den här tiden kände jag johans hand i min o hörde hans underbara röst.
tillslut kände jag att bebisens huvud kom ut, o sen den ena axeln efter den andra o sen låg hon där på min mage. vår underbar Elsa. ♥ blodig o lite lätt blå, o eftersom hon svalt väldigt mycket fostervatten så försvann de med Elsa utanför förlossningsrummet o johan följde med dem. de skulle suga bort fostervattnet o torka rent henne lite.
det gick fort o jag hade bara hunnit hämta andan innan johan kom tillbaks in genom dörren med ett litet knyte i famnen. vårt barn, vårt underbara lilla mirakel som vi väntat så himla länge på.
glädjetårarna rann nerför mina kinder när jag tittade på de två människorna som jag älskar mest av allt i hela världen. ♥ att se kärleken i johans ögon när han tittade ner på Elsa. obeskrivligt o helt underbart. ♥

sådär, då var jag inne på den fjärde dagen med övertid. varför vill inte vår älskade lilla bebis komma ut? ♥ mamma o pappa längtar ju ihjäl sig. hihi. ♥
jag är inställd på o gå över minst två veckor o därför känns det extra jobbigt att dagarna går så långsamt o sen kan man ju inte låta bli o hoppas varenda dag, varenda minut på att h♥n kanske vill komma ut. :) hihi. men det verkar rätt hopplöst för tillfället, o att det skulle vara så mentalt påfrestande trodde jag aldrig. jag har ju liksom väntat i nio månader, varför ska några extra dagar känns så himla jobbigt? heh.
men h♥n kommer ju när h♥n är redo. o jag hoppas det blir inom den närmsta framtiden. hihi. vi vill ju inte behöva tvinga ut honom/henne. så kom igen bebis, ♥ ut nu. hihi.

idag är det beräknat att vårt underverk ska komma till världen, men det verkar inte bli så. h♥n verkar trivas alltför bra i mammas mage. hihi.
men eftersom vi haft problem med internet sen igår så har en del nog börjat fundera på om det kanske var en liten bebis på väg men tyvärr. även om jag tycker att det verkligen är dags för honom/henne o komma ut till mamma o pappa NU. vi längtar ju ihjäl oss efter dig älskade sötnos. ♥

Du är på dag 280 av 280. (100%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 6 fulla dagar (v39+6).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till beräknad förlossning.

DayTripper är en snygg och funktionell skötväska som med sin unisex-design passar lika bra till mamma som till pappa. Skötväskan är tillverkad i väder och slittålig nylon och har en praktisk och justerbar axelrem.
Skötväskan har en hel del praktiska detaljer:

- fack för telefon, kort och mynt som är lätt tillgänligt på axelremmen.
- praktiska fack för blöjor, våtservetter och mat
- integrerad avtagbar skötmatta som är väl tilltagen i storlek
- avtagbar flaskhållare
- rengöringsbart fack för skräp
- hängare för nappar
- temperaturisolerad flaskhållare.

( väskan är jättebra enligt mamma o syster som inspekterade den noggrant, o som för övrigt skrattade så de grät när de upptäckte det s.k bajsfacket. haha. vilket jag antar är det rengöringsbara facket för skräp, haha, o bajsblöjor enligt dem. )

Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.


♥
gud vad vi längtar efter vår lilla bebis. nu får h♥n ta o komma ut. :) hihi. 13 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum, o även om jag är väl medveten om att jag även kan gå "över" två veckor så längtar vi något förbannat mycket.
att man kan älska någon liten individ så mycket, innan man ens har träffat honom/henne. det är helt otroligt. o jag längtar så himla mycket efter att få hålla bebisen i famnen, o lukta på hennes/hans huvud o titta på hennes/hans fina ansikte o bara ge henne/honom all kärlek i världen. o sen längtar jag minst lika mycket till o se johan hålla vårt barn i sin famn. tänk vilken enorm lycka.

Vecka 37

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

♥
tiden går långsamt nu. o speciellt med vetskapen om att bebisen faktiskt kan komma närsomhelst, från idag till slutet på november. även om jag är inställd på o gå över tiden så hoppas man ju att h♥n vill komma ut lite tidigare. :) hihi.