Idag har Elsa fått vara med sin morfar hela dagen och jag åkte till Hudiksvalls sjukhus med Adele. Vi hade fått tid för en hjärnstamsaudiometri ( det låter jobbigare och mer komplicerat än vad det är ) på öronmottagningen.

 

Och för er som inte vet så fick Adele tid för sin allra första hörselkontroll ( OAE ) alldeles för sent, hon var ungefär 6 veckor då, och det ska ju göras så tidigt som möjligt egentligen, eftersom bebisar ganska snabbt får en hel del vax i öronen - som i sin tur "blockerar" lite när man gör en hörselkontroll.

Så första hörselkontrollen resulterade alltså i att de inte fick något testresultat alls ( de fick alltså inte veta om hon hör eller om hon inte hör ). Vi bokade in ett nytt besök en månad senare eftersom vaxet tydligen flyttas runt lite i örat med tiden och nästa gång kanske det inte skulle vara ivägen.

Men tji fick vi, samma visa på andra besöket - ingen testresultat.

Och efter det fick vi ytterliggare ett besök inbokat ( i hopp om att vaxet skulle ha flyttat på sig tills dess ), men självklart fick vi inget testresultat den tredje gången heller. Då tittade även läkaren i Adeles öron och konstaterade att hon hade lite vätska i dem, så vi skulle vänta två månader innan nästa hörselkontroll.

Besök nummer fyra innebar att läkaren tittade i hennes öron och såg att vätskan var borta - och han tog även bort lite vax för att vi skulle kunna göra ännu en hörselkontroll - men återigen - inget testresultat.

Så då ringdes det några samtal och efter några veckor fick vi en kallelse till öronmottagningen på Hudiksvalls sjukhus.

 

Och idag var det alltså femte gången gillt, och dags för en specialhörselkontroll. ( det låter lite trevligare och mindre allvarligt än vad hjärnstamsaudiometri gör. ;) hehe. )

 

Så idag har en läkare tittat ordentligt i Adeles öron, och allt såg så himla fint ut enligt honom. :) Sen har vi gjort den gamla hederliga hörselkontrollen ( utan resultat såklart, haha ), efter det så pinglades det lite med olika pinglor för att se hur Adele reagerade och sist, men inte minst, så fick Adele några elektroder kopplade till sitt huvud, en på pannan, en på kinden och en bakom varje öra. Och sen fick hon två små "hörlurar" instoppade i öronen också - så det var sladdar ÖVERALLT, och en 6-månaders bebis kan ju självklart inte låta dem vara, haha. Så hon drog ut "hörlurarna" hela tiden, elektroderna kunde hon inte dra loss men hon trasslade ihop sladdarna istället, haha.

Så där fick vi sitta, i nästan en och en halv timme, tillsammans i ett litet rum - med två audionomer utanför. :) Efter att ha krånglat en lång stund med att försöka få Adele att ligga still, med amning och andra knep så somnade hon tillslut ( självklart när jag satt som obekvämast, haha ) och då var det svårt för mig att hålla ögonen öppna, slumrade till några gånger där jag satt i mörkret med en sussande liten Adele i famnen. ♥

 

Alla var för övrigt väldigt snälla och rara på öronmottagningen / hörcentralen, och enligt dem så skötte sig Adele exemplariskt - inget skrik och gråt, bara lite bus. ;) ♥

 

Och om ni tror att det här är ett avslutat kapitel nu så kan jag informera er om att så är det inte, vi väntar nämligen på svar från läkaren - han ska ringa mig när han har tittat på resultaten av hörselkontrollen. ;) så nu håller vi tummarna för att det är slut på besök om Adeles hörsel, för vi är nämligen inte oroliga. Vi tycker att hon verkar höra lika bra som Elsa gjorde när hon var liten. :) ♥