Att åka bil är inte alltid så roligt.
Igår åkte jag och Elsa norrut, hem till älskade J. ♥
Men det gjorde ont i hjärtat att behöva lämna min älskade mamma och lillasyster. Det kommer det alltid att göra. Men vi har haft 5 underbara dagar tillsammans med dem. ♥
Och gårdagen var inte bara jobbig för att vi behövde skiljas från mamma och Martina utan den var jobbigt fysiskt också. Haha.
Mammas och Martinas lägenhet ligger i en väldigt brant backe och när vi ska packa bilen innan vi åker hemåt så åker vi alltid upp för backen och parkerar precis utanför porten. Men nu hade någon annan parkerat precis utanför porten, så då tänkte jag att jag kan knöla in mig på det stället som man använder sig av för att vända bilen där uppe - men nej så enkelt var det inte. Haha. För då står det två bilar halvvägs upp i backen, så jag kommer inte ens förbi ( eller det kanske hade funkat om det varit sommar och jag hade kunnat köra låååångsamt uppför backen, men på vintern måste man ta sats och slira upp för backen. Haha. )
Så jag fick parkera nedanför backen och springa upp och ner miljoner gånger, kändes det som, och jag kan ju tillägga att mamma bor dessutom på andra våningen. Så det tog 1 timme att packa bilen, 1 timme - hela galet. Och jag svettades, väldigt mycket. Men gratis motion är väl aldrig fel. Haha.
När vi väl kommit iväg så blev Elsa trött - men ville inte sova, så hon skrek i tjugo minuter innan hon slumrade till.
Precis när vi kommit förbi Uppsala så tar min spolarvätska slut ( och sådär långt söderut så är vägarna blöta och det skvätter lera från alla andra bilar ) så min ruta blev alldeles lortig och det fanns ingenting jag kunde göra åt det - och det dök inte upp en enda mack på 5 mil. Så jag fick åka 5 mil på E4:an utan spolarvätska, inte roligt.
Och när jag väl hittade en mack så fick jag åka en mil extra för att komma dit och tillbaks till E4:an.
Men allt kunde ju självklart inte gå smidigt när jag skulle fylla på spolarvätska. Haha. Elsa vaknade, motorhuven hade fryst fast ( så jag fick banka och skrika lite åt den ) men tillslut så kunde jag fylla på spolarvätska och åka vidare norrut. haha.
Elsa var glad och nöjd i några mil, men sen insåg hon att hon fortfarande var trött men hon ville INTE sova, så hon grät och var allmänt missnöjd hela vägen hem. Så hemresan var inte den bästa, men vi kom fram säkert iaf. :) hihi.
Och fick träffa älskade J. ♥