För en halvtimme sen kände jag mig som världens ynkligaste bebis på hela jorden. Allt kändes så stort och tungt, studierna, arbetslösheten, bristen på motivation i alla dess former, det faktum att jag måste göra mig av med elvis.
Men efter att jag fällt några tårar och kramats lite med katterna kändes allt mkt bättre, jag sökte lite jobb, har fyllt i lite papper som jag ska lämna på stan sen och jag ska även gå till biblioteket och höra efter om de har en bok som jag behöver till den medicinska grundkursen som jag ska börja läsa på komvux. :) men mitt lilla elvis-bajsar-på-golvet-problem verkar inte ha någon lösning. :(
Nu har jag bestämt mig för att ge minst 200% i min jakt på jobb och lycka. :) även om jag kommer snubbla och ramla ett x antal gånger på vägen, men Johan har lovat att peppa mig, haha.

Och jag springer fram och tillbaka mellan lägenheten och tvättstugan just nu, och jag gjorde alldeles nyss min klassiska vurpa. ;D haha, men denna gång på ett nytt ställe, haha, vid kortsidan på huset, där de hade droppat massor med vatten från taket eftersom solen lyser lite nu och då var det självklart glashalt på marken, men inte tänkte lilla jag på det. ;D haha, så jag satte mig pladask på rumpan, hihi. :) Men den bjuder jag på ;)