Idag hade jag som sagt tvätt-tid, och den slutar kl 7, och jag glömde bort tiden och tittade på klockan när den var 18.58, så jag slänger på mig jackan och springer till tvättstugan, och kommer dit till prick klockan 7, och då står det en JÄTTESTOR kärring och blänger på mig när jag fumlar med låset till tvättstugan. Och jag står där som en idiot och ber om ursäkt, för det gör ju trevliga människor men hon tittar bara ännu surare och säger bara;
- Mhmm!!!
Sen tränger hon sig före mig i dörren så jag blir typ mosad, haha, jag hatar verkligen sura människor. Orka vara arg när hon kommer in i tvättstugan en minut senare liksom, och jag ber om ursäkt.
Och eftersom hon var så arg och stor så är jag typ livrädd så jag bara slänger ner all tvätt i min ikea-påse och skyndar mig därifrån och i all hast glömmer jag bort att göra rent luddfiltret på torktumlaren, vilket jag alltid brukar göra både före och efter jag använder torktumlaren ( jag är rätt rädd att det ska börja brinna annars, jag o min väldigt livliga fantasi, haha ) så hon sticker ut sitt röda, tjocka fejs genom dörren och vrålar så att det ekar i hela källaren;
- TORKTUMLAREN!!!
Och jag då, som den sjukling jag är idag orkar inte ta upp någon diskussion med feta damen så jag släpper bara surt ner ikea-påsen och gör rent det förbannade luddfiltret medan hon bara står och glor.
Dumma, sura kärring. Varför kan man inte vara lite glad och någorlunda förstående? Jag orkar inte med sura människor, och verkligen inte de dagar jag är sjuk, då blir det bara fööör mkt.

Någon som förstår mig? heh.