Är det verkligen värt det? Är det verkligen det?
Jag får ofta höra att jag inte kan göra så, eller si, och jag beter mig dåligt, jag är ingen bra vän, jag bara struntar i alla andra och jag gör helt enkelt inte som er, eller? För om vi vänder på det hela, är ni guds bästa barn? Lever ni som ni lär, eller är det bara så att alla andra helt enkelt gör fel men ni berörs inte av de regler och den etikett som finns.
Jag bara undrar hur mkt skit jag ska behöva ta innan jag verkligen får nog och ger upp helt och hållet, och om ni då överhuvudtaget bryr er om det.