Början på vår vänskap var minst sagt intensiv,
men vi vände all ilska till att bli något så stark och underbart, riktig vänskap kallar jag det.
Och redan från första början förstod jag att det var något särskilt med dig,
du hade den där speciellt styrkan som jag inte sett hos någon annan. Du hade lite jävlaranamma.

När jag var liten förstod jag aldrig riktigt det här med idoler,
jag förstod inte hur man kunde se upp så mkt till någon annan människa och jag hade aldrig någon idol.
Det är först nu, 19 år gammal som jag har insett att jag trots allt har en idol.
Den idolen är du Sandra.

Du har lärt mig så mkt, du har fått mig att le, skratta och vara en bättre människa.
Och tillsammans med dig kan jag vara den jag är.
Det spelar ingen roll vad vi gör, vi har alltid trevligt och jag kan prata om allt med dig.
Du lyssnar verkligen och du delar även med dig av dina hemligheter.

Du är den starkaste människan jag känner,
och du tänker ibland för mkt på andra och glömmer nästan bort att tänka på dig själv,
det är beundransvärt och därför kan jag ärligt säga att du är min idol.
Låter kanske lite töntigt men det är faktiskt bästa sättet att beskriva hur mkt jag älskar dig.

Det finns verkligen ingenting som du inte klarar av,
du tar an dig allt och klarar av det galant.
Jag är så glad att jag är din vän och att du är min. Jag älskar dig, min idol ♥