Det har hänt mycket på sistone, både bra och dåliga saker.
En bra sak är att jag har piercat tungan, shit att jag vågade alltså! ;) hihi. Så nu har jag en gigantisk svullen tunga och problem med att äta, haha. Men det lugnar väl ner sig.
Och en dålig sak är att idag skulle jag och Therese ut och rida, och när vi hade varit ute i ungefär 20 minuter så började vi trava. Och då blev Lanne typ rädd, och då gör han udda saker. Och denna gång så tvärnitade han och svängde till med rumpan. Så jag flög av honom och kraschade rakt in i en trädstam och dunsade sen ner i backen. Och Therese som såg det sa att jag såg ut som en ostkrok i kroppen när jag träffade trädet, eftersom jag rent instinktivt drog in huvudet eftersom jag bara dök rätt ner i backen typ. Och även om det gjorde jävulskt ont så skrattade jag när hon sa det. Men det värsta var att Lanne satte av i full galopp hemåt, och lämnade mig och Therese kvar i skogen. Så Therese och Perra galopperade ifatt Lanne. Men dock kom de lite för sent, för Lanne galopperade rätt ut på en asfalterad väg, och alla som har häst vet att man absolut inte ska göra annat än att skritta på asfalt eftersom hästarna halkar väldigt lätt, och självklart vurpade Lanne, och gled tvärs över hela vägen och sadelgjorden gick sönder och sadeln hamnade mitt ute på vägen. Sen reste han sig upp och travade tillbaka till stallet och stod där på gräsmattan utanför när Therese kom dit, precis som om ingenting hade hänt. Och stackars Therese som fick se Lannes vurpa, det måste ha varit hemskt. Men trots att han ramlade så hade han inte mer än några skrubbsår på knät och bakbenet osv. Nu gäller det bara för mig att hålla såren rena så att det inte blir någon infektion. Alltså är Lanne helt oskadd för övrigt, vilket jag är mest tacksam för.
Själv så har jag grymt ont i ryggen, skulderbladet och hela sidan. Och förmodligen kommer det kännas ännu värre imorgon.
Oj, jisses vilket lång inlägg. Men äh, jag var bara tvungen att skriva av mig. Hela incidenten gjorde mig så chockad! Och jag är så himla glad att det gick så bra som det gjorde! Tur i oturen kan man säga.
Och imorse var jag med Amadeus till veterinären och fick honom kastrerad, och stackarn var jättedrogad när han kom hem, det tog flera timmar innan han vaknade, men nu är han nästan helt kry, :) min lilla bebis, det var jobbigt att hålla i hans nästan livlösa kropp. Men nu är allt bra igen. Me love him.
Gonatt.